Om mig

Jag heter Ingela och jag brinner för att kunna assistera både hästar och människor med att hitta tillbaka till balans och väcka livsglädjen.

Det här företaget är en dröm för mig som håller på att växa fram i sin egen takt. Alla de tjänster jag planerar erbjuda finns inte heller att boka i dagsläget.

Nedan presenterar jag min väg hit, gällande både människa och häst. För mer lättillgänglig information om vilka utbildningar jag har med mig tryck på knappen nedan.

Häst

Min kärlek till hästar har funnits där så länge jag kan minnas. Jag växte upp på en ridskola där jag var flera dagar i veckan och hjälpte till både med ridskolans hästar och tävlingshästarna på samma gård. Under de åren lärde jag mig rida och jag lärde mig kunna göra precis det jag ville/skulle med hästarna, både från marken och i sadeln. Men i många fall var det med en klump i magen, en känsla av att något var fel. Tyvärr blev konsekvensen oftast om jag inte var sträng mot hästen att det kom någon annan och gjorde något mycket värre mot den. Inom den traditionella hästvärlden finns det ofta en stark social hierarki och mängder med  "sanningar" som florerar utan någon som helst grund och som barn får man bara anpassa sig. Jag hade drömt om att kunna kommunicera med hästarna länge när jag såg en annons om att Tamara Baltzar skulle ha en kurs i djurkommunikation när jag var 14 år. Jag gick den och det visade mig att det fanns något mycket djupare, något som dock stod i stor kontrast till hur mitt hästliv såg ut. Det fortsatte dock ungefär som tidigare för mig efter kursen, och när jag blev lite äldre arbetade jag som hästskötare i hoppstall och i travstall.

När jag var 23 år blev jag diplomerad hästmassör hos Axelson´s och hade eget företag ett tag. Det förändrade mycket, jag förstod hur ont många av hästarna vi rider har och började ifrågasätta ridsporten och hur hästarna hanteras. I samband med det köpte jag en häst som inte mådde så bra. Han blev mycket bättre fort men sedan dök det upp andra konstiga symtom som ingen kunde förklara och det slutade med att jag tog bort honom. Det skulle jag aldrig gjort i den situationen idag. Men den där "sanningen" inom ridsporten att det är snällast att ta bort en häst som inte kan ridas fanns inpräntad i mig med då. Jag vill berätta för jag tror att det är många därute som har en liknande historia, där man ångrar att ha tagit ett sådant beslut. Det var tufft och jag drog mig lite bort från hästvärlden därefter. Gällande hästmassagen kände jag att jag önskade fler pusselbitar och tänkte att jag på sikt kan hjälpa ryttaren med för att få större varaktighet i behandlingarna av hästen om jag utbildade mig till sjukgymnast. Under utbildningen valde jag att läsa till kurser gällande djur i vården, hästunderstödd terapi och ridterapi och gjorde även en del praktik inom området. Därefter kom dock perioden där jag inte kunde vara fysiskt aktiv på några år.

När jag började komma igång igen var jag och hjälpte till med ett fantastiskt sto några dagar i veckan. Hon hjälpte mig mycket på många sätt. Perioden med arbete med mig själv hade också gjort det klart att det jag verkligen brinner för är att ha en nära samvaro med hästar på djupt plan. Att kunna bidra till helande, att hjälpa dem att kommunicera med sina människor och att sprida kunskap om att det finns ett annat sätt än det traditionella. År 2023 fick jag bli medmänniska och börja hjälpa till hos "Hästvis". Är fantastiskt att äntligen ha hamnat på en plats i hästvärlden som känns så rätt, en plats där jag aldrig behöver göra något med någon häst som ger mig en tillstymmelse av klump i magen. Att vara där lär mig dessutom otroligt mycket om hästförståelse, hästhantering utifrån hästens villkor och belöningsbaserad träning.

Lyckan att få beskedet att jag blivit antagen till min drömutbildning hos Emelie Cajsdotter kom även det under 2023 så 2024-2025 kommer jag gå hennes tvååriga grundutbildning i Mio-terapi, samexistens och djurkommunikation. Så nu är jag äntligen på en väg som känns rätt för mig och min önskan är att den ska medföra tjänster för att guida både din häst och er relation till helande och harmoni framöver.

Människa

Min bakgrund gällande arbete med människor började med flera anställningar inom vården i yngre dagar; personlig assistent, vårdbiträde på äldreboende samt i hemtjänsten. Jag läste till sjukgymnast/ fysioterapeut, under utbildningen samt sommarlov praktiserade jag/ sommarjobbade på olika rehabiliteringsscentrum. Efter examen jobbade jag några år i yrket i kommunal verksamhet. I samband med mina graviditeter fick jag stora problem med kroppen och gick igenom ett antal tuffa år med långvarig smärta. En smärta som inte ens specialisterna inom området kunde hjälpa mig med. Tillslut började jag må väldigt dåligt psykiskt också. Det enda alternativet vården kunde erbjuda var att jag skulle gå igenom två stora operationer som för alltid skulle hindra mig från att springa och andra fysiskt krävande aktiviteter. Det kändes helt fel för mig, jag kände att det borde finnas så mycket mer att göra. Det blev en tuff situation med alla myndigheter som ställde krav åt olika håll. Tillslut gick jag helt in i att gräva djupt själv och jag vet inte hur många aspekter av hälsofrämjande åtgärder jag satte mig in i vid sidan av hjälpen jag fick av framförallt en osteopat med fantastisk helhetssyn. Så småningom kunde jag faktiskt börja både gå och springa igen och nu är det väldigt få saker jag inte kan utföra på grund av de problemen. Alla guldkorn jag hittade i min jakt efter vad som krävs för en god hälsa kändes väldigt viktiga men samtidigt blev det som pusselbitar som inte riktigt passade ihop, vilket gjorde mig lite splittrad. Att så många hävdar att just deras pusselbit löser allt, sådant tror inte jag på utan helheten måste alltid komma först. När jag hittade Ayurvedan kunde jag plötsligt få ett mönster där så gott som alla pusselbitar jag hittat fanns med fast de också passade ihop till ett pussel. Jag valde att påbörja utbildning till ayurvedisk hälsorådgivare redan ett halvår efter jag själv börjat gå på ayurvediska konsultationer.

Det låter som en överanvänd fras (som ibland också kan provocera om det sägs som en generellt sanning för svårigheter) men med tanke på hur mina tuffa år slutade är jag verkligen så tacksam över dem. Inte bara för att jag lärde mig så mycket om kroppen, hälsa och personlig utveckling utan också för att jag fick en förståelse av hur det kan vara att leva med både långvarig smärta och ångest. En erfarenhet som gör att jag kommer kunna finnas stöd för många fler framöver, än vad jag kunde innan. Min önskan är verkligen att kunna stötta personer som hamnar i liknande situationer som min. För mig var det avgörande när jag för första gången träffade någon som kunde se mina problem ur ett bredare perspektiv och sade att hon trodde på att jag kunde bli bra, det gav mig mod att våga lita på min egna känsla. Det var först då jag tillslut sakta kunde gå från 6 år utan att kunna springa alls till att tillslut kunna ställa upp i ett traillopp.

Efter det här sade jag upp min legitimation som sjukgymnast/fysioterapeut då jag inte ville känna mig begränsad av den i mitt företagande. Jag kommer därmed inte ha några sådana tjänster i företaget men kunskapen från utbildningen samt åren i yrket kommer jag alltid ha med mig.